Systrarna mår toppen och natten har spenderats sovandes/ätandes i varv....Fortfarande är jag superorolig hur detta skall gå och trots att de båda ökat 50gram på mindre än ett dygn känns allt så osäkert-speciellt med tanke på starten vi fick....Det är absolut inget jag önskar ngn alls...att slitas mellan hopp och förtvivlan! Hela tiden va Gnistra mitt prio , att hon måste iaf må bra och klara sig så att när två finatikar fick följa med hem känns som en stor bonus jag hoppas vi får fortsätta njuta av!
Patrik sover inne hos Gnistra-de bruka ju hålla ihop i vått och torrt , det är ju hans hund och när jag ska byta av honom så vill han hellre vara kvar i valprummet än att byta till vårt sovrum! Han har full koll och i detta fall så litar jag på honom fullständigt. Han känner dessutom Gnistra utan och innan för att kunna se när hon mår bra el ej! Så rent så känns de bra att vi är två som är så engagerade och kan byta av och hjälpas åt!sen är kanske inte två valpar så mkt jobb som 10 men skönt att inte behövt gå igenom de sista dagarna själv. Utan hela tiden haft honom där inkl mina vänner med stor kunskap om just avel -Marie, Carina och Carita som hjälp till via telefon....tack för allt stöd! Nu blir det snart vägning och jag hoppas vågen än en ggr gått uppåt och att bi kan andas ut?